Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 171
förfallen såg han aldrig ut, icke osnygg heller, men
kläderna »satt» icke på honom, och han blev alltid
lurad av skräddarn som tog mått, lät sig betalas efter
beställda, men lämnade färdiggjorda plagg. När någon
upplyste honom om sveket, svarade han: Va kan
man göra vid de? Han gick därför alltid och axlade
sig för att få kläderna att sitta, han knäppte
oupphörligt upp och igen rocken, som kändes för trång över
bröstet; särskilt bestyr gav honom hatten, vilken
vinglade åt vänster och höger, så att han genom ideliga
kast på huvudet sökte få den att balansera.
Om söndagarne gick han efter gudstjänsten med
sin svarta handsäck upp till asylen att träffa fadren.
Denne var i det närmaste ihjälhatad; led av tre
sjukdomar och låg till sängs.
Där fick sonen en timmes tortyr extra. Fadren
tog allt lögnaktigt skvaller såsom fakta. Började med
falsk förutsättning en rad av förebråelser, förmaningar,
varningar. Sonen hade upphört svara, ty mot
oresonligheten fanns ingen hjälp; den enda räddningen
bestod i att leda gubbens tankar åt sidan, in på falska
livsmedel. Då blev han vältalig, men först försvarade
han förfalskningarne från sin forna ståndpunkt som
handelsman och såg saken från demokratisk,
nationalekonomisk synpunkt, och utvecklade teorien för
materiens tillvaratagande. Men så ändrade han
plötsligt ståndpunkt, när han tänkte på sitt nuvarande
lidande som konsument; och hans klagomål hade
ingen ända, förrän sonen måste gå. Då kom det
vanliga:
- Ska du gå redan?
- Jag måste ju, efter som besökstiden är ute.
- Skyll på det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
