Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ställde sig in hos myndigheterna med att ge
dem underrättelser.
I två dagar gick Askanius till Tjärne i dennes
hem; blev mottagen, men fick snart gå, ty det kom
alltid fingerade telefoner och avbröt.
På den tredje började Askanius på fiskalens
kontor, och intog stolen vid pulpetens övre ända. På
fjärde dagen var stolen borta, och gubben fick stå.
Den femte dagen var begravningen, då Tjärne uteblev
på grund av tjänsteärenden.
Detta sårade den gamle, och när huset var tomt
och hans »bästa vän» övergivit honom, så tvangs han
av nöden och ensamheten att söka Libotz.
Där fick han sitta i soffan, tala så länge han ville
om den avlidna, hennes sjukdom och sista stunder.
Men där märktes nog att det icke var till Libotz han
kom, utan till en åhörare, ty den sörjande såg aldrig
åt vännen; och denne kunde aldrig erinra att han sett
Askanius’ blickar, men väl hans ögon någon gång.
När nu Libotz alltid avslutade sittningen med det
goda rådet: Stäng lokalen! svarade Askanius:
- Jag stänger aldrig!
På nyåret stängdes däremot Stadskällarn med
åtföljande konkursauktion.
Askanius stod i sitt fönster med operakikarn och
åsåg möblernas bortförande:
- Ja, si, han hade ingen rygg, sade han. Man
skall ha en rygg, när man inlåter sig i såna här affärer.
Och så tillade han:
- Det är Nemesis, för han ville ta brödet från
mig. På sådana behöver man icke hämnas, det går av
sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
