Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svåra dagar, då han fick betala borgen åt sin bror,
vilket han dock varit beredd på. Men efter någon tid
återfick han sin praktik, och då hjälptes Sjögren av
myndigheterna med uppdrag och poster; blev bolagets
ombud, stadsfullmäktiges skrivare, assuransens
pro-kurist, och slutligen kamrerare vid Grand Hotel, som
blev färdigt vintern därpå.
Askanius, numera en vit gubbe, stod vid sitt
fönster och trummade på rutan, dag ut, dag in,
betraktade Grands hus som växte ur marken. Alltefter
som huset växte, tycktes gubben krympa, bokstavligen,
ty han nådde numera icke opp till första spröjsen, och
kunde icke öppna dragluckan stående på golvet.
Han spelade biljard mest hela dan, och om
aftnarne satt han i kaféet ensam, drickande ur sina viner
och åhörande orkestrion. Då var hela lokalen upplyst,
femtio lågor. Om lördagarne voro fiskalen och Libotz
inbjudna, och då levde gubben; talade om sina gamla
historier, men blandade årtal och namn, förberedde
sin stora scen, men blev alltid avbruten av Libotz,
som icke unnade Tjärne det oädla nöjet att få denne
mans liv i sina händer, om nämligen där fanns en
farlig hemlighet, vilket man aldrig kunde veta.
Askanius visste väl att hans rättigheter skulle
upphöra med Grands öppnande, men det höll han ifrån
sig, orkade icke ansöka om nya eller gå in med
klagomål. Ansågs numera också som fjoskig, nästan
dårhusmässig, och hade han bara haft arvingar skulle han
blivit satt under förmyndare. Nu hade han verkligen
brorsbarn långt oppe i land, men dem erkände han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
