Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke, och det var nog för den subjektive mannen att
icke tro på deras tillvaro, ehuru han långt fram på
en natt hade anförtrott denna farliga bagatell åt »sin
numera enda vän» Tjärne, som slukat den med
begärlighet, och därvid röjt sig för Libotz som
observerat en blick, vilken sagt:
- Å kors, har han släktingar, det visste inte jag.
Sista dagarne i juni inträffade en liten
omständighet som gjorde Libotz missmodig så, som han icke
varit på länge. Han blev uppsagd från sin bostad.
Värden, en färghandlare, hade en glasdörr åt
förstugan, och Libotz brukade alltid hälsas så vänligt
av den fryntlige gubben, dock utan något närmande.
Libotz hade tyckt om honom på utseendet, och därför
blev han rov för den vanliga villfarelsen, att även han
var omtyckt tillbaka. Mången hade dock yppat för
advokaten, att färghandlaren var en tjyvgubbe, men
det trodde han vara förtal. När han nu frågade om
orsaken till uppsägningen svarade färghandlaren hit
och dit, om reparationer, ändringar och sådant.
Men i samma väva kom Askanius invaggande,
flåsade ut, föll på knä och utropade: rädda mig!
- Vad står nu på? Vad har hänt? frågade
Libotz gråtfärdig.
- Man vill sätta mig under förmyndare! skrek
den gamle, utom sig.
Det var nämligen det värsta han kunde tänka
sig; den stolte mannen, ekonomiskt oberoende, skulle
berövas sin egendom, stå under andras kommando
och äta nådebröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
