Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Gå stora vägen, du, det kommer ändå inga
kunder! gäckade Askanius, men Tjärne var redan ute.
Det var stängt hos Askanius, skylten nertagen,
borden avdukade, persiennerna nerfällda, och staden
var befriad från det hemska skådespelet att se den
ensamme mannen spöka innanför de dammiga rutorna.
När gubben gick ut i staden, och bekanta
hälsade honom med ett skälmaktigt: - Nå, du fick stänga
ändå, svarade Askanius regelbundet: - Jag har visst
inte stängt. Det har Tjärne gjort!
Och då beundrade man hans jämnmod i olyckan.
Efter detta vistades gubben mest uppe i sin
våning; städade i chiffoniern, brände opp brev i
kakelugnen, satt ofta och läste i böcker, var lugn och jämn
så att den gamla hushållerskan ingenting ovanligt fann
med honom. Men ibland gick han dock ner i
källarlokalen och uppehöll sig mest i köket. Gumman
trodde sig veta (när fiskalen frågade ut henne på
torget) att källarmästarn höll på att uppfinna en likör
som skulle bära hans namn till eftervärlden.
Så led det mot hösten.
Under denna tid hade Libotz insett omöjligheten
att stanna kvar med sin verksamhet i staden, och han
gjorde inga vidare ansträngningar att söka lokal. Han
var bojkottad, och när han kom på besök till fadren
fick han ovett.
- Ja, men jag har icke beklagat mig, svarade
Libotz i ett anfall av humor, men sådant förstod
gubben icke.
- Det är ditt eget fel, och du har ingen
anledning att beklaga dig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
