- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
200

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



luften gav den ensamme vandraren nya krafter. Han
var icke ruinerad, utan bar i bröstfickan anvisningar
på bank; utsikter till ny verksamhet hade han även,
men han var sorgsen, och hans nedtryckta figur
påminde om brottsling, utsläppt ur fängelse och icke
vetande genom vilken port han skulle återvända till
samhället. Slätten sträckte sig med trädesåkrar som
en öken, men bergen i fjärran vinkade och han gick
med ögonen lyftade upp till dem; något att se upp
till behövde han, hade alltid behövt. Han vände sig
icke om att betrakta den stad han nyss lämnat, ty han
ville icke hata något eller någon.

Så kom där en vagn bakefter honom; två
stadsbor åkte i den, och när de passerade, hörde Libotz
ett skämtsamt: - Si där går syndabocken!

Skämtet föreföll honom oskyldigt men sant, och
han erinrade Gamla testamentets försoningsfest, där
en bock belastad med allt folkets synder drevs ut i
öknen invigd åt Asasel, det är: åt Den Onde, som
därmed fick igen sitt. Det var ju ingen tacksam eller
ärofull roll, men Kristus hade ju burit samma vanhedrande
börda, och det skulle betyda något, »som vi inte kunde
fatta».

Den utstötte kände också något av detta, att han
bar på andras hat, ondska, gemenhet, som de ympat
in i honom; han kanske var serum-djuret, som bar
sjukdomsgiftet, vilket i hans person skulle utarbetas
till läkemedlet. Så länge han icke besvarade hatet med
hat, var han oåtkomlig, men så fort han lät reta sig,
kände han giftet. För att hålla sina tankar fria från
bitterhet gick han och upprepade språk ur bibeln,
dem han särskilt mindes, och de verkade med
årtusendens hopade kraft på hans barnsliga sinne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free