- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
201

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



»Låt dig nöja åt min nåd; kraften varder i
svagheten fullbordad.»

»Naken kom jag ur min moders liv, naken skall
jag hädan fara.»

»Och du människobarn skall intet frukta dig för
dem huru de döma dig; där äro väl gensträviga och
vass törne emot dig och du bor ibland skorpioner.»

»Ve eder då mänskorna prisa eder.»

»I ären dyrt köpte, bliven icke människors trälar.»

Och när han kom fram till berget, sitt Tabor, där
han kämpat i natt och mörker, steg han upp på
detsamma. Och nu såg han staden i fjärran omgiven av
bergens murar som en fängelsegård, och det var
honom som han återvunnit friheten. Men han tänkte
straxt på det goda han njutit därborta, och sände i
tankarne en vänlig hälsning till Askanius, som han
tagit avsked av kvällen förut och vars öde var honom
obekant. Nu såg han vännen i minnet endast som
den tyste, »fine» mannen, vilken röjt honom plats vid
första besöket och givit honom sitt eget bord...

Efter ett sista avsked gick han ner på andra sidan
berget, kom in i ett nytt landskap med kullar och
skogsbryn och efter en timmes gång satt han på
gästgivargården vid en kopp varmt kaffe. Här var han
okänd och hoppades få vänligt mottagande, men
folket behövde bara se honom för att mörkna och bli
tysta, dock ingen vågade tilltala honom, ännu mindre
förnärma honom. Märket bar han, men skyddet
omgav honom.

Så hördes en kärra stanna, och in trädde
stadens provisor. Denne såg icke glad ut åt mötet, men
han behövde tala, och höll till godo med den
föraktade. Och så språkade de hit och dit; Libotz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free