Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
narrades in i förtroligheter, och här på andra sidan
bergen ville han reflektera över det där borta.
- Varför var man så ond på mig? frågade han
slutligen, begärande i ett ord lösningen på
alltsammans.
- Sånt vet man aldrig, svarade provisorn flott,
du såg så odorvig ut, ditt namn retade också: Libotz
är något förargligt att uttala; om du hetat Lobitz hade
varit bättre, påminner i alla fall om en
järnvägsstation eller en gruva. För resten, folk vet inte varför
de älskar eller hatar. Inte må du tro de älskade den
där skojarn Sjögren; nej, det var bara för att äckla
dig som de hjälpte honom, och nu när du är borta,
så sjunker han som ett skepp; då de fått sin Barrabas
lös bara, så dröjer det inte förrän de häktar honom
igen, men lös skulle de ha’n först. Och Askanius dog
i rättan tid...
- Vad? Askanius är - död?
- Ja, vet du inte det?
- Nej!
- Han dog av blåsyra, men det kan inte
bevisas ... Det var en knepig karl.
Libotz försjönk, och provisorn reste sig.
- Vet du vad de kallade dig för?
Libotz visste, men svarade icke.
- Jo, syndabocken. Och eget var att så snart
två personer i staden blevo osams, så blevo de vänner
igen, bara talet kom på dig.
- Det var konstigt.
- Ja, de kastade sig över din person, uttömde
sitt ömsesidiga hat över dig och din advokatbyrå, och
så var hatet borta. Men jag känner två oeniga makar
som skulle skiljas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
