Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Första akten - Scen 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 TIDIGA SO-TALSDRAMER
verk i kraftigare händer när vi tröttnat, då ha vi
först levat för det stora, för saken, icke för det lilla,
för oss!
HANS nickar belåtet.
Tack, tack!
DOMHERREN.
I femtio år har I arbetat på detta Herrans hus;
I har sett det stiga ur gruset; men det är icke Ert
verk, ty trenne släkten ha före Er arbetat på samma
sak och gått till den eviga ron, och deras namn äro
glömda.
HANS förnöjd.
Bra, mycket bra!
DOMHERREN.
Jag måste säga Er hela sanningen. Gillet har
efter långa strider kommit till den meningen att I
behöver vila, och att Edra krafter icke räcka till det
tunga arbetet; kyrkan har stått stilla i tjugo år och
folket fordrar att få se den uppe!
HANS som förut.
Tack! tack go’ vänner!
DOMHERREN blir orolig.
Därför har Gillet sett sig om efter en yngre man
som förenar skicklighet med kraft. Valet har fallit
på Er son. Han skall fullborda vad i begynt och i
honom skall I åter leva upp och se Ert verk gå till
sin fullbordan. Detta är vad jag haft att å dessa mäns
vägnar säga och jag väntar nu blott att I bekräftar
valet och ger den unge Eirt gillande.
HANS stiger upp.
Domine, Nils Erici. Mina vänner! Det gläder
mitt gamla hjärta att höra vad I sagt; och jag tackar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>