Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Första akten - Scen 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHET 27
Er alla samtlige för Er välvilja och aktningsbetygelse,
och det gläder mig så mycket mer som min gamle
fiende, Jurgen - vilken är den ende av Er - ja,
Dom-herrn förstås, men han var inte här då - Jurgen
är den ende som kan minnas vad som hände för
femtio år sedan. Icke sant, Jurgen?
JURGEN hotande.
Jag glömmer det aldrig, var viss på det.
HANS.
Tack skall du ha gamle Jurgen, jag hade icke
väntat det av dig, jag måste bekänna det. Det gläder
mig, sade jag, att se att I ännu tron att Hans
Ålderman kan sätta både tak och torn på kyrkan och I
tron icke vilse, ty än har han krafter att föra klockan i
sina tio år - varför icke tjugo - värre har man
skådat; och efter det är en bemärkelsedag, så skall
väl också bli fridag, och om I, Domine och I, gode
vänner finnen lust att dricka en kanna med
Ålderman Hans, så ber jag Er välkomna allesammans.
JACQUES har satt sig igen.
HANS.
Varför sitter pojken? Är han från vettet? Upp,
grönskålling när Ålderman talar!
JACQUES upp.
HANS.
Är jag Ålderman eller är jag icke?
JACQUES.
I är så*visst icke! Det är jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
