Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Första akten - Scen 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILLETS HEMLIGHET 31
DOMHERREN.
Stanna, syster Cecilia, det här låter som allvar.
Får syster stanna?
STEN.
Öarna, gärna; varför skulle hon icke få det!
DOMHERREN.
Å! man ser ungt folk ha så mycket nycker för
sig. Vad betyder den där ränseln; varför har han
käpp i handen; var har han varit i två dagar? Svara
mig på det.
STEN.
Jag våndar att jag vore död och jordad, att
jag sluppe tänka om all den vanära och skam jag
lidit. Han har skändat mig inför mina arbetare, han
har sagt att jag var en oskicklig hund, han har
tagit hammaren och passet ur handen på mig...
DOMHERREN.
Vern?
STEN.
Det frågar I, herre? Finns det mer än en -
förlåt, jungfru Cecilia - den ondes mask, Jacques;
som de nu hava upphöjt till sin herre. O, det är
en synd att tänka det!
DOMHERREN.
Sans, min vän! Har Jacques sagt, att Sten var
okunnig?
STEN.
Det har han sagt.
DOMHERREN.
Det var en svår lögn! Sten är den skickligaste
av Gillet; Sten var den värdigaste, därför blev han
icke vald. Detta är nu saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
