Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Första akten - Scen 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHET 35
men tror han icke att det finns en annan fader- och
moderlös för vilken han varit som mor och far och
allt på jorden och som skulle bli mycket osällare än
Sten någonsin kan bli, om han reste ifrån henne.
STEN.
Sten har aldrig vågat tro att det fanns någon
som skulle sakna honom om han gick så rätt in i
mörka döden; han har trott att han var en förtappad
varelse, ett utkastat skarn, en hund, det har han
trott, och har han någonsin trott annat då har han
varit lycklig och då har han velat kasta hammare och
hacka och gå att fälla ved och bryta sten, som en
daga-kaH eller ogärningsman, det har han velat.
CECILIA.
Varför vill icke Sten vara lycklig?
STEN.
Han törs icke.
CECILIA.
Varför vill Sten göra andra olyckliga?
Jubel och musik utanför på avstånd.
STEN sliter sig lös.
Hör, hör. De onde jubla över sin seger. Nej,
jag måste bort, ut i världen igen!
CECILIA.
Då gör I mig ont, Sten, och...
STEN.
Jag vill göra mig ont; jag kan icke lida detta;
jag kan icke lida mig själv; o! att jag vore död; icke
gitter jag bliva i denna staden, icke gitter jag färdas;
mitt huvud är mig så hett, mitt hjärta är mig så tungt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
