Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Första akten - Scen 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILLETS HEMLIGHET 37
CECILIA
springer upp och kastar sig om hans hals.
Sten! Sten! det är synd I talar! I har ju mig,
aldra käraste hjärtans glädje, I har ju mig! Qå icke
för Herrans namns och döds skull! Har I glömt
S: t Barbara afton i Slottshagen, då jag sade Er hur
kär I våren mig! Edert tal vill spränga mitt bröst
med bedrövelse och pina, när jag tänker jag skulle
mista Ert kärliga umgänge. Sten! min fröjd, min allra
bästa amur. I har ju mig, I har ju mig!
STEN.
Jesus i himmelen, vad säger I, jungfru!
CECILIA.
Aldra käraste hjärtans glädje, Gud give jag kunde
utvisa dig mitt trofasta hjärta som med dig skall in
i döden vara förenat så länge jag lever i denna osälla
världen, fast det än vore i femtusen år.
STEN.
Säg, säg om det: Säg »aldra käraste hjärta!»
CECILIA.
Aldra käraste hjärta!
STEN.
Säg: »Aldra käraste glädje!»
CECILIA. i
Aldra käraste glädje!
STEN.
Horden I det? I väggar och tak! Maria, Guds
moder, hörde du det? Cecilia! Cecilia! Jungfru, må
jag kyssa Eder kind?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
