Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Första akten - Scen 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHET 39
STEN.
Gyckla inte nu, Claus, utan säg vad du har på
tungan.
CLAUS.
Jag måste ha en jordgumma. Jag träffade en
råtta, en liten löjlig råtta därnere som skall till att
föda ett berg. Vet Ni inte att - vad heter han nu?
Den store mannen - Jacob - Jacobus - nej;
Jacques var det - Jacques har blivit ålderman på
unga dar och nu skall det bli kyrka av. De ha börjat
med en tunna Amsterdam n: o 4, det är den som
skall göra’t, tror ni mig inte? Jag håller två tunnor
Rochelle mot en domkyrka att den ska göra’t. Men
meneden? Meneden? Den gör’t inte. Men den gjorde
fadern också. Tro mig: här osar bränt horn!
Farväl så vackert! Kom väl aldrig och oroade. Var bara
på genomfart; har så svårt att gå förbi andras
fönster. Domherren in. Se där är far. Gudsfred! Mened
är inte barnsaker, det inte. Kommer farfar hem, så
tar väl fånen vid honom! - Gud välsigne Er, mina
barn! Jag har så mycket förrättningar så jag kan
inte stanna hos Er: alldeles omöjligt, be mig inte, det
lönar inte mödan, nej för all del, nej; håll mig inte
kvar! Jag kommer igen en annan gång när jag får
bättre om tid. Farväl, mina duvor, farväl, farsgubbe.
Går.
STEN till domherren.
Har den stollen talat sant? Avlade han eden på
den förlorade hemligheten?
DOMHERREN.
Ja, han gjorde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>