Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Andra akten - Scen 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62 TIDIGA 80-TALSDRAMER
STEN som förut.
Nej!
JACQUES dricker.
Nej, säger du! Du säger nej där du sitter! Säger
du icke nej? Vad står Gerhard och lyss på? Ser
du nu att du inte vet någonting! - Det finns folk, se,
som tro att de veta allting, till och med andras
hemligheter; men det göra de icke, de säga så bara...
Han försjunker i slösinne.
GERHARD halvhögt till Sten.
Slösint som fadren, tjuvaktig som fadren; han
har stulit vartenda ord av mig som jag nyss sa
till honom.
STEN.
Är han drucken?
GERHARD.
Nej! det är bara svaghet! O så svagt, så svagt.
Pekar på sin panna.
JACQUES hämtar sig.
Sten! Du skall vara ödmjuk så går det dig väl;
du skall vara mjuk som vax, du måste bli mjuk;
du gör ett dåligt arbete, kanske inte hela norra
gaveln pekar ner i ån?
STEN.
Där sa I ett sant ord; den gör så; men kom
ihåg att jag murat efter Eder avvägning; hade jag
fått rå mig själv och gjort som jag velat, så hade
det stått rätt som en gran.
JACQUES.
Nej hör, nej hör! Släpp hund i smörtråget så
vill han i med båda fötterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
