Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Andra akten - Scen 5 - Scen 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHET 63
GERHARD.
Skäms, pojke, och skyll inte på mästarn!
JACQUES.
Tyst, Gerhard, jag kan tala själv.
Scen 6.
DE FÖRRE. JURGEN.
STEN.
I är orättfärdig, Jacques, det är en synd och
en skam att höra hur I häcklar mitt och allas
arbete då I själv är den okunnigaste av hela
murar-laget; men det kommer en dag, då I skall umgälla allt
ont I gjort, det kommer en dag då I icke kan skramla
längre med tomma ord och då spricker I.
JACQUES.
Hör på den fånen! Hör på den falska fånen!
STEN.
Ja! nu har jag klockat och därför må jag gala;
I har svurit att I har hemligheten, men det har I
svurit falskt!
JURGEN fattar Sten i armen.
Pojke, tänk på vad du säger.
JACQUES
reser sig och vill kasta kannan på Sten. Gerhard griper
honom i armen och för honom ut.
Hör på den satan! Hör på honom.
GERHARD.
Frid, frid! Det är ölet, go’ vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
