Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Tredje akten - Scen 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHET 87
CLAUS.
Mina vänner, heter det, det skall vara ton på
»mina», annars kan man tro att andra också ha
vänner! Fortsätt; men mera ledighet i högra hand, se på
mig, så här!
JACQUES.
- Jag skulle -
CLAUS.
Jag? duger inte! När man skall tala till folket
måste man tala om dem; så här:
»Gott folk, go? vänner; ni - man börjar tvärt
med dem själva - ni har alltid varit synnerligen
utmärkta och förtjänstfulla i alla möjliga avseenden och
därför kan jag icke annat än känna mig högst
hedrad av Ert beröm och Era ärebetygelser som ha
kommit mig ovärdige till del.» Så där har man dem på
kroken och sen kan man linda dem om fingern som
garn!
JACQUES.
Det ligger verkligen en gnista förnuft i dina ord.
CLAUS.
Hör man på! Man skall vara ohövlig mot folk
så bli de artiga.
JACQUES.
Om du tiger nu skall jag fortsätta.
CLAUS.
Nej, det behövs inte! Jag har hört alldeles
tillräckligt, alldeles - - be mig inte, det är omöjligt
att höra mer, jag skulle bli så förtjust så att jag inte
fick sova i natt!
JACQUES.
Allvarsamt! Tror du att det blir bra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
