Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Tredje akten - Scen 6 - Scen 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
98 TIDIGA 80-TALSDRAMER
MARGARETHA.
Ja, min käraste! Jag vet man förtalar och
avundas honom; men jag skall säga Er att så gott hjärta
som han har, har ingen, och så flitig och kunnig
som han är, är ingen! Var han icke redan som ung
den dugligaste av alla kamraterna; och blev han icke
ålderman vid så unga år som ingen före honom.
HELVIG.
Ja han var väl ung!
MARGARETHA.
Det visar hur stora hans förtjänster voro; v ä l
ung? Jag vet att I menar något bakom: men det
skall jag försäkra att bättre son mot en far har aldrig
funnits än han! Hur motsatte han sig icke Gillets
oädla beslut att avsätta den gamle; arbetade han
icke med all makt på att få ha honom kvar, oaktat
han visste att han själv skulle få platsen! Och så
kommer I och menar något ont med Era ord! L
borde skämmas, gamla Helvig! Fy! Går.
HELVIG.
Ja-ja, ja-ja, ja! Svart är vitt och vitt är svart!
Se det är kärleken.
Scen 7.
HELVIG. CECILIA.
HELVIG.
Nej, se min lilla pulla, hur mår hon?
CECILIA.
Tack, Helvig, gott!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
