Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Tredje akten - Scen 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
108 TIDIGA 80-TALSDRAMER
av fiender och avundsmän. Har någon av Er
lyckönskat mig på min segerdag, på min äras dag?
Ingen! Pipor och trummor. Och tacka att I icke gjort
det, ty jag skulle ha sparkat Er som hundar och
kattor de där kyssa den hand som för piskan; ty jag
har också ett hjärta i bröstet fastän I icke tror det.
Framåt! Han fattar baneret. Med Sankt Lars, Sankt
Erik och den heliga Jungfrun! Går.
GERHARD smyger efter.
STEN.
Vi ha gjort honom orätt! Horden I hur hans
hjärta talade?
JURGEN.
Trodde han själv vad han sade?
DOMHERREN.
Han trodde själv, ty hans goda ängel talade; det
var hennes egna ord, jag hörde dem nyss!
STEN.
Kunna de onda tala med änglars tunga.
DOMHERREN.
Yngling, de onda kunna rycka fjädrar ur änglars
vingar; och de göra det!
Välsignelse över detta hus, välsignelse över
denna goda kvinna! Och nu må Herrans dom gå i
fullbordan; den skall det så visst som han styr sin
värld; och så visst skall han nederslå det mäktiga och
uppresa det som var förtrampat. Ser I, himlen döljer
sitt anlete av sorg och det ropar i norr och det ropar
i söder: Rättvisa! - Icke hämnd, Jurgen! Rättvisa!
Men också barmhärtighet. Går.
Jurgen och Sten följa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
