Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Tredje akten - Scen 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHET 109
Scen 13.
Scenen tom. Stormen tilltar, dörren till smedjan ryckes
upp av vinden och börjar slå; ljus tändes i Gillestugan.
Tornklockan går samtidigt med att följande sjunges långt bakom
scenen.
»Hej lusteligt att dansa!
Vi som andra.
Alla taga vi i ring,
alla dansa vi ikring.
Ella står uppå hälla.»
MARGARETHA och CECILIA från stugan.
CECILIA.
O! vad jag ångrar mig; det är den gamla
Hel-vigs fel! Tror du att han blir god igen!
MARGARETHA.
Ack ja, många gånger om!
Ringningen upphör hastigt; stormen tilltar; stentavlan
faller ner från postamentet och krossas.
MARGARETHA.
Ser du honom däruppe?
CECILIA.
Nej! Jag ser honom icke! Vilket fasans väder!
Vad var det som skrällde där?
MARGARETHA.
Det var blott en stentavla!
CECILIA.
Det var Jacques’ minnestavla; se, Margaretha!
MARGARETHA.
Onda tecken; men han har dock ringt, han har
vunnit på dem! Heliga jungfru!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
