Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Fjärde akten - Scen 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 TIDIGA 80-TALSDRAMER
S c e n l 2.
JACQUES ensam. Sedan GERHARD.
Jacques torkar sig i pannan, faller i tankar en stund;
går därpå bort till vänstra dörren och lyss; sedan fram på
scenen och betraktar bordet; sätter sig på en stol vid nedersta
bordsändan, faller i tankar; lägger huvudet ner på bordet
mellan armarne och gråter högljutt.
Gerhard in utan att se Jacques som är dold av de stora
ljusstakarne, krucifixet, timglaset och blomsterkvastarne; går
upp till övre ändan av bordet, vänder karmstolen rätt och
sätter sig.
Jacques lyfter upp huvudet och blir förskräckt, men kan
icke säga något.
GERHARD.
Här skulle jag kunnat ha setat!
JACQUES för sig.
Han skulle ha kunnat; han sitter där icke. Upp.
GERHARD skrämd.
Vern var där? Jacques! sitter du därnere vid
bordsändan? Vad står på?
JACQUES
betraktar honom med fasa.
GERHARD.
Varför stirrar du på mig?
JACQUES.
Lever du, eller är det din skugga?
GERHARD.
Det är bara min skugga, ty jag har ridit livet
ur mig på gästgivarens Alexander. Du är en skälm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
