Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första akten - Scen 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERR BENGTS HUSTRU 165
MARGIT.
Bengt, min riddare, jag hör din röst i fjärran!
Kom, rädda mig, jag föres bort av vågen!
BENGT.
Ej vågen för dig bort; han har lagt dig ner på
stranden och sjunger nu vid dina fötter en
hyllningssång, en jubelsång.
MARGIT vaknar.
Bengt! Var är jag? I dina armar? O, låt mig
stanna där, låt mig somna in igen som ditt barn,
ditt enda älskade barn!
BENGT.
En hård bädd för min sköna ros; det kalla stålet
kommer dig att frysa!
MARGIT.
O, det är så varmt, det bränner ju!
BENGT.
Det är mitt hjärta, som har glödgat det!
Vill sätta henne ner.
MARGIT.
Nej! Håll mig kvar! Eller jag sjunker!
BENGT.
Då tar jag upp dig! Vakna, Margit! Livet står
där utanför dörren och väntar.
MARGIT.
Du går ifrån mig! Nej, jag följer dig. Aldrig
mer här inne! Aldrig!
BENGT.
Murarne kunna vi riva ner, Margit; gravarne
hoppa vi över, men ditt löfte -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
