Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Scen 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR BENGTS HUSTRU 197
FOGATEN.
Fru Margit! Åren hava förändrat mitt ansikte,
men mitt hjärta är oförändrat.
MARGIT.
Finner ni mig mycket förändrad?
FOGATEN.
Jag finner ert ansikte lika litet vackert som förr,
ty sanningen att säga, ni var icke vacker, men er
själ var av den livliga och intagande art, som gör
att samvaron aldrig blev lång.
MARGIT.
Ni talar inte artigt, herr fogat, som fordom!
FOGATEN.
Jag har icke samma anledning som då, när det
ännu fanns hopp att vinna er. Artiga ord äro blott
betet som dölja kroken. - Ni är lycklig nu, fru
Margit; ni har fått den ni älskar, och när han upphör
att älska er, så har ni ert barn!
MARGITJ
Han upphör att älska?
FOGATEN.
Ja! Kärleken lär ju icke räcka så länge som
ett liv varar.
MARGIT.
Ni talar så ohyggligt! - Säg mig, ni älskade
väl aldrig mig?
FOGATEN.
Jo! Och jag älskar er än. Men om jag hade
fått er, vore det kanske slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
