Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Scen 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
208 TIDIGA 80-TALSDRAMER
BENGT.
Inför det allsmäktiga ödet är jag liten, inför
olyckan ligger jag i stoftet, icke för dig! Stiger upp.
MARGIT.
Hycklare!
BENGT.
Margit! Margit!
MARGIT.
Förlåt! Omfamning.
BENGT.
Älskade, rädda oss på spillrorna av vårt skepp!
Vi ha gått på grund, låt oss inte sjunka!
MARGIT.
Älskar du mig än, Bengt? Säg!
BENGT.
Jag kan aldrig upphöra att älska dig, men du
skall tro på mig och vara överseende.
MARGIT.
Och du, Bengt, skall icke stänga in din fågel
igen, sen du släppt ut henne ur den ena buren.
BENGT.
Snart skall fågel blå höra linden spela igen och
riddaren skall lägga av den fula kappan och bli
förvandlad och draken skifta hamn, vågorna skola lägga
sig och de vita svanorna skola simma på det lugna
vattnet.
MARGIT.
Nu talar min riddare så vackert; varför icke
alltid så?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
