Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Scen 9 - Scen 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
214 TIDIGA 80-TALSDRAMER
får följa er. Tunga steg! Hårda öde! Och jag måste
fortfara att leva, då jag ville gråta mig till döds!
Varför gör jag icke slut på denna eländiga tillvaro?
Därför att det är min plikt att leva. Kom, herr bödel,
och avrätta mig åtminstone!
BENGT och FOGATEN gå.
HOVMÄSTAREN har gått i början av scenen.
Scen 10.
MARGIT ensam.
Vad har hänt? - Man vaknar i en vacker dröm;
man sluter ögonen och väntar på att den skall
fortsätta. Man går igenom i tankarne det drömda, men
fortsättningen, slutet, slutet, det kommer icke!
Hon satt fången och misshandlad; hon var ung
och hennes blod brinnande; så kom han och befriade
henne. Var det därför att det var han, eller kunde
det icke ha varit någon annan? Kanske! - Så
kommer bröllopsmusik, vin, blommor, solsken, ett litet
moln; himlen klarnar och solen lyser varmare än förr
- och så vaknar hon! Men fortsättningen, slutet!
Slutet är att man vaknar! Man är vaken och
verkligheten tar vid. Han högg ner min lind, han lät mina
rosor vissna och han ville slå mig!
Underbart ändock! Han river av lutans strängar
mitt i stycket, och lutan fortfar att ljuda, svagt, men
ljuder dock. Hur voro hans ord?
»Snart skall fågel blå höra linden spela, riddaren
lägga av den fula kappan och draken skifta hamn.
Vågorna skola lägga sig och de vita svanorna åter
simma över det lugna vattnet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
