Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde akten - Scen 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERR BENGTS HUSTRU 217
MARGIT.
Ännu?
LAGMANSKAN.
Kära fru Margit, hav tålamod och hör på mig en
kort stund: jag har varit gift i trettio år och haft
fyra barn, så att jag känner sakens gång. Först var
det så ömt, nå, det vet man; så kommo vi i tvist,
nå, det gör man, när man har olika meningar; man
blev osams, nå, det är ju mänskligt, man blev vänner
igen. Kärleken, ja, den blev lugnare med åren, men
vänskapen, den blev under livets gemensamma
prövningar allt varmare.
MARGIT.
Det är mycket bra, men det kunde ha kommit
fiendskap i stället för vänskap.
LAGMANSKAN.
Kära fru, när allting är förgängligt på denna
jorden, varför skulle fiendskapen då vara evig?
MARGIT.
Därför att det onda rår!
LAGMANSKAN.
Å, Qud, säg inte så! Det onda måste vara
starkare för att kunna strida mot det goda; det goda
strider icke, det lider.
MARGIT.
Behövs det icke styrka att lida?
LAGMANSKAN.
Jo, men på annat sätt! - Hör på vidare! Ert
barn...
MARGIT.
Jag vet! Er man gjorde mig samma förebråelse
i går och då svarade jag honom så: herr lagman, ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
