Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde akten - Scen 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
226 TIDIGA 80-TALSDRAMER
till marken, men min själ den stiger, den stiger som
falken mot himlen, mot friheten, under det min
jordiska kropp sjunker i dyn bland stinkande blommor!
Så vill jag tyda er vakna dröm!
BIKTFADERN.
Kropp och själ äro ett!
MARGIT.
Det är icke sant, ty då skulle aldrig tjänaren
kunna nå himlen. Nej, herr pater; jag var en vacker
tavla som gjorde er nöje; ödet suddar på tavlan och
berövar er nöjet, se där er sorg! Tror ni icke jag
sörjer? Jo, men jag har kommit så långt, att jag
finner den sorgen syndig. Hur långt har ni kommit?
BIKTFADERN.
Jag har inte kommit någon vart.
Jag tror ibland att jag är på väg, ibland att jag
är framme, men så ser jag att jag står kvar. - Säg
mig uppriktigt inför Gud: tror ni att ni alltid skall
vara viss på vad ni tänkte och sade nyss? Tror ni
att ni alltid skall kunna hålla er själ uppe, under det
kroppen sjunker? Tror ni det?
MARGIT.
Nej!
BIKTFADERN.
Rädda då er själ! Lös falken och låt den stiga!
MARGIT.’
Jag har nog tänkt det, men kedjan är stark.
BIKTFADERN.
Samma konst, som förmår hålla själen kvar för
en tid i dess bur, har också givit nyckeln som öppnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
