Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde akten - Scen 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERR B P: N GTS HUSTRU 22Q
BENGT.
Det tillhör icke er att förebrå mig, det tillhör
mig själv. Jag älskade er och ville skona er.
MARGIT.
Ni föredrog att äga en jakthäst, som ni icke ville
släppa för lasset.
BENGT.
Jag kände icke er styrka.
MARGIT.
Ni ville inte lära känna den, emedan den skulle
ha förödmjukat er. Nu äro vi inne på förebråelserna,
och de hjälpa icke saken.
BENGT.
Låt mig fortfara med förebråelserna mot mig
själv. När allting störtade genom ett sammanstötande
av missöden, förlorade jag sansen, men ni behöll den.
Ni har räddat vad som kunde räddas, ni har avlönat
tjänarne, ni har underhandlat med
fordringsinne-havarne, allt under det jag höll mig undan, förkrossad
av blygsel och sorg. Fru, mitt ärende är för det
första att bedja er om förlåtelse... På knä. Förlåt
mig, därför att jag underskattade er; att jag trodde er
vara en vacker burfågel, som skulle vara vacker och
intet annat. Förlåt mig att jag blev vred, då ni
begagnade den rättighet jag givit er att mera älska
blommor än gräs; förlåt mig att jag plundrat er
ungdom och givit er sorg!
MARGIT.
Ni behöver inte bedja om förlåtelse, därför att
ni underskattat mig, ty när vi sist talades vid,
saknade jag de egenskaper ni nu är nog överseende att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
