Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte akten - Scen 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERR BENGTS HUSTRU 257
BIKTFADERN.
Det komma de att göra än!
MARGIT.
Därför, ser du, vill jag leva, för att de skola
veta sanningen, som gör dem fria! Giv mig åter livet,
min Gud! Och hav förbarmande! Jag kan icke möta
Dig än!
BIKTFADERN.
Du har dömt ut detta liv, innan du slutat din
bana; du dömde sålunda för tidigt! Vill du fortsätta
i sorg och bedrövelse?
MARGIT.
Ja! Ty nu, när jag står vid sorgernas gräns, hur
underbart, nu stiga de solbelysta ställena fram, och
de mörka träda tillbaka.
BIKTFADERN.
Ser du, ser du, otacksamma! - Likasom livet är
på gott och ont, så är naturen. - Det finnes bland
markens blomster sådana som äro fiender till vårt liv,
men dessa fiender hava också fiender som äro
starkare. Vill du leva, så finns ännu ett hopp.
MARGIT.
Jag vill leva!
BIKTFADERN.
Nåväl! Jag skall gå ut i skogen och söka den
ört som har kraft att mota döden, men om jag kan
finna den, det står i Guds hand!
Han går till bordet och tar ett timglas.
Tag detta timglas! Jag vänder det nu. Är jag
tillbaka, innan det runnit ut, då är du räddad; varom
icke, så farväl! Och när vi sedan råkas en gång, då
17. - Strindberg, Tidiga 80-talsdramer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
