Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycko-Pers resa. Sagospel i fem akter - Fjärde akten - Scen 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYCKO-PERS RESA 365
Scen 9.
PER.
Var är jag? Mitt bröst andas friare. Alla onda
tankar fly! Jag känner en doft som av gamla sagor.
Jag hör ett sus som fjärran strömmar, marken under
mig är mjuk som en bädd! Ah! Det är havsstranden!
O havet! Hav, du modren jordens moder!
Var hälsad av ett gammalt torkat hjärta,
som kommit att av dina våta vindar
bli sopat rent och svalkat;
som kommit att av dina salta vågor
få hälsans bad och läkedom för såren
dem världens lögn och dårskap givit.
Blås, vind, och fyll med rena fläktar
mitt bröst, som andats giftbemängda dunster.
Sjung, våg, och låt mitt öra fröjdas
av dina rena toners samljud,
när jag står här bland spillrorna på stranden,
en spillra, själv, som havet kastat upp på sanden
då skeppet krossades mot klippans kammar!
Var hälsad hav, som friska tankar ammar
och föder själen om uti en vissnad kropp,
då varje vår din bölja bryter opp
och mås och tärna över vågen glammar
att väcka åter levnadslust och mod och hopp!
Får se hyddan.
Vad är det! En människoboning! Icke en gång
här unnas mig en stunds vila! Förbannelse...
EN RÖST.
Banna icke!
Det mörknar och havet börjar gå; stiger upp mot honom
under det följande, så att han tränges ner mot rampen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
