Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycko-Pers resa. Sagospel i fem akter - Fjärde akten - Scen 10 - Scen 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
368 TIDIGA 80-TALSDRAMER
DÖDEN.
Ser du nu, du kan inte vara utan dina
medmänniskor ändå! Knacka tre slag på dörren där
borta så får du Sällskap! Försvinner.
Scen 11.
PER knackar på dörren till hyddan tre slag. DEN VISE
kommer ut.
DEN VISE.
Vern söker du?
PER.
En människa, kort och gott! Jag är olycklig!
DEN VISE’.
Då skall du icke söka människor, de kunna intet
hjälpa!
PER.
Jag vet det, men ändå: jag vill varken leva eller
dö, jag har lidit allt och mitt hjärta vill icke brista.
DEN VISE.
Du är ung och du känner icke människohjärtat!
Jag har nyss här inne grundat över orsakerna till
människans elände; vill du se hur det lilla tinget ser
ut, som kallas ett hjärta!
Han går in i hyddan och kommer ut med ett skrin och
en lykta, som han hänger på en trädgren.
Ser du den lilla trekantiga muskeln, som nu har
upphört att röra sig; deri har en gång dunkat av
vrede, klappat av glädje, kramats av sorg, svällt av
förhoppning; ser du, den är delad i två stora rum:
i det ena bor det goda, i det andra det onda, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
