Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 1. Rädd och hungrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 19
sorger kommo honom snart att glömma frågan, men
den upprörande handlingen stod kvar i hans minne.
Han hade förlorat föräldrarnes förtroende,
syskonens aktning, fasters gunst; mormor var tyst.
Kanske hon slöt av andra grunder till hans oskuld,
ty hon bannade honom icke, men hon teg.
Hon hade ingenting att säga.
Han var som en straffad person. Straffad för
lögn, som var så avskydd i huset, och för stöld, vars
namn aldrig behövde nämnas ens. Förlorat
medborgerligt förtroende, misstänkt, och av syskonen
hånad för att han blivit ertappad. Allt detta med
dess följder, som för honom hade full verklighet,
var ändock grundat på något som ej existerat:
hans fel.
Det var icke direkt fattigdom i huset, men det
var överbefolkning. Barndop, begravning, barndop,
begravning. Ibland två dop utan begravning emellan.
Maten rationerades ut och var icke just kraftig:
kött syntes endast om söndagarne. Men han växte
ut duktigt och var före sin ålder.
Han släpptes nu ner att leka på gården. Det
var en stenlagd brunn som vanligt, dit solen aldrig
nådde ner. Skuggorna stannade över första våningen,
längre nådde de ej. En stor soplår, liknande en
gammal dragkista med klaff, tjärad men sprucken,
stod utmed en vägg, på fyra fötter. Här slogos
diskämbar och sopor, och ur remnorna rann en svart
sås utåt gården. Stora råttor höllo till under låren
och tittade då och då fram för att fly ner i
källaren. Vedbodar och avträden begränsade ena gård-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
