Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 3. Borta ifrån hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
Borta ifrån hemmet.
Och så står han på fördäck på en ångbåt, långt
ute på sjön. Det har varit så mycket att se på under
resan att han ej känt någon ledsnad. Men nu är det
eftermiddag, alltid melankolisk som deri första
ålderdomen, solens skuggor falla så nytt och förändra allt,
utan att som natten dölja allt. Han börjar sakna
något. Det kännes så tomt, övergivet, avbrutet. Han
vill hem, men förtvivlan över att ej genast kunna det,
slår honom med fasa och han gråter. När bröderna
fråga honom varför, svarar han att han vill hem till
mamma. De skratta åt honom. Men nu dyker
modrens bild upp. Han ser henne allvarlig, mild,
leende. Hör hennes sista ord på landgången: var lydig
och hövlig mot alla mänskor, var rädd om dina
kläder och glöm ej din aftonbön. Han tänker på
hur olydig han varit mot henne och han undrar om
hon är sjuk. Hennes bild stiger upp renad, förklarad,
och drager honom med längtans aldrig bristande
trådar. Denna längtan och ödslighet efter modren
följde honom hela hans liv. Hade han kommit för
tidigt till världen, var han ofullgången, vad höll
honom så bunden vid moderstammen?
Det fick han aldrig svar på varken i böckerna
eller i livet, men förhållandet kvarstod: han blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
