Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 3. Borta ifrån hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
52 TJÄNSTEKVINNANS SON
tämlig andakt; om morgnarne, när solen sken och
kroppen var utvilad, erfor han icke detta behov.
En dag när kyrkan vädrades sprungo barnen och
lekte därinne. I ett anfall av ysterhet stormades
altaret. Men Johan, som eggades till ytterligare
bragder, rände opp på predikstolen, vände timglaset
och predikade ur bibeln. Detta upptåg gjorde stor
lycka. Därpå gick han ner och sprang genom hela
kyrkan på de översta bänkkanterna utan att röra vid
golvet. Framkommen till första bänken vid altaret,
grevens bänk, trampar han för hårt på
psalmbokspulpeten, vilken med ett brak störtar ner i golvet.
Panik. Alla kamraterna störta ut ur kyrkan. Han
stod där ensam, tillintetgjord. Nu skulle han ha
velat störta till modren, bekänna sin skuld och bedja
henne om hjälp. Men hon fanns där icke. Han
kommer ihåg Gud. Faller på knä vid altaret och läser
hela Fader vår. Stark och lugn, såsom om han fått en
tanke ovanifrån, stiger han upp från golvet,
undersöker bänken, ser att tapparne ej äro avbrutna; tar
listen, passar in fogar och tappar, rycker av skon,
som han förvandlar till hammare, och med några
väl riktade slag är pulpeten lagad. Han prövar sitt
verk; det håller. Och han går, jämförelsevis lugn,
ut ur kyrkan. - Så enkelt, tyckte han nu. Och
han skämdes över att ha läst Fader vår. Varför
skämdes han? Kanske han kände dunkelt, att uti
detta orediga komplex, som kallas själ, fanns en
kraft, som, i nödens stund uppkallad till självförsvar,
ägde ganska stor förmåga att reda sig. Att han icke
trodde att Gud hjälpt honom framgick därav, att han
icke föll ner och tackade honom för hjälpen, och
denna svävande förnimmelse av blygsel uppstod tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
