- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
54

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 3. Borta ifrån hemmet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

54 TJÄNSTEKVINNANS SON

vilja, starkare än hans, befallde honom stanna hemma.
Ju mer man resonnerade med honom, dess fastare
blev motståndet. Men kom då någon helt frankt
och tog honom skämtsamt i kragen och kastade upp
honom på höskaket, då lydde han och var glad att
han så blev befriad från den oförklarliga viljan. Han
lydde i allmänhet gärna och ville aldrig sticka sig
upp eller befalla. Han var född för mycket slav.
Modren hade tjänat och lytt hela sin ungdom och
som uppasserska varit hövlig mot alla.

En söndag voro de i prästgården. Där var
flickor. Han tyckte om dem, men var rädd för dem.
Hela barnskaran gingo ut och plockade smultron.
Någon hade föreslagit att man skulle slå tillsammans
bären och sedan äta dem med sked till socker, när
man kom hem. Johan plockade flitigt och höll
överenskommelsen, åt ej ett bär utan avlämnade sin tribut
ärligt. Men han såg andra som fuskade. Vid
hemkomsten utdelas bären av prästens dotter, och
barnskaran tränger sig fram kring flickan att få var och
en sitt skedblad. Johan håller sig längst bakom.
Blir glömd och blir utan bär.

Förbigången! Med bitterhet i sinnet såsom en
förbigången, går han ut i trädgården och gömmer
sig i en berså. Han känner sig som den sista, den
sämsta. Men nu gråter han ej, utan han känner något
hårt och kallt resa sig som en stålstomme inne i
sig. Och efter anställd kritik på hela sällskapet
finner han att han var den redligaste, ty han åt icke
ett bär ute på svedjan, och så - pang! där kom
felslutet - därför att han var bättre än de andra,
så blev han förbigången, Resultat: han ansåg sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free