Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 4. Beröring med underklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 63
om han kunde läxan. Ty så snart han började läsa,
haglade anmärkningar, på ordens tonvikt, på tempot,
på rösten, på allt.
- Kan du inte, förstår du inte? ropade läraren
utom sig.
Gossen teg och tittade föraktligt på pedanten.
- Är du stum?
Han teg. Nu var han för gammal att få stryk,
vilket dessutom började bortläggas. Och så fick han
sitta där.
Han kunde översätta texten på svenska, men ej
på det enda sätt läraren ville. Att läraren bara ville
ha det på ett sätt tyckte gossen var fånigt. Han skulle
ha stormat igenom hela Cornelius på ett par veckor,
och detta avsiktliga, oresonliga krypande, när man
kunde springa, deprimerade honom. Han såg ingen
idé i det.
Samma fenomen vid lektionen i historia.
- Nå du, Johan, säger läraren ungefär, tala nu
om vad du vet om Gustav den förste.
Gossen stiger upp från platsen, och så löpa hans
ostyriga tankar så här ungefär:
- Vad jag vet om Gustav den förste? Å! Det
är mycket det. Men det visste jag i prima redan,
(nu är han i qvarta), och det vet magistern också.
Vad tjänar det till att rabbla opp det igen?
- Nåå du? Är det allt vad du vet? Han hade
inte sagt ett ord och kamraterna skratta. Nu blir
han ond. Han försöker att börja tala, men det stockar
sig i halsen. Vad skall han börja med? Gustav
var född på Lindholmen i Roslagen. Ja, men det
visste ju han och magistern förut. Så fånigt att stå
och jamsa om det där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
