Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 4. Beröring med underklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 81
nerver, och han identifierade sig med honom. Han
var lika så lycklig som om han själv tilltalat flickan.
Han gav idéer till exkursioner, upptåg, roddturer,
och brodren satte dem i verket. Han upptäckte
fågelbon och brodren äntrade trädet och plundrade
dem.
Men detta räckte endast en vecka. Sista dagen,
när avresan skulle ske, sade Johan åt Gustav:
- Vi ska köpa mamma en vacker blombukett.
- Ja vars.
Och så gingo de till trädgårdsmästaren på
herrgården. Gustav beställde, men det skulle vara fint.
Under bindningen gick han och åt bär i trädgården
helt öppet. Johan vågade icke röra något.
- Ät du, sa brodren.
Nej, han kunde icke. När buketten var färdig,
tog Johan upp och betalade den med tjugofyra
skilling. Gustav gav intet tecken ifrån sig. Så skildes de.
Vid hemkomsten överlämnade Johan buketten från Gustav.
Modren blev rörd. Vid kvällsbordet väckte
blommorna fadrens uppmärksamhet.
- Dem har Gustav skickat mig, sade modren.
Han är alltid bra snäll, och Johan fick en sorgsen
blick, ty han var så hård. Fadrens ögon glimmade
till under glasögonen.
Johan kände ingen bitterhet. Ynglingens svärmiska
offerlusta hade slagit ut, kampen mot orättvisor
hade gjort honom till självplågare, och han teg. Han
teg även, när fadren skickade Gustav en handkassa,
och i ovanligt rörda ordalag förklarade huru djupt
han känt detta fina drag av hans goda hjärta. Han
teg hela livet igenom med den historien, även när
6. - Strindberg, Tjänstekvinnans son. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
