Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 5. Med överklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 85
dyra blod? Han visste också att modren hämtade
detta språk ur samtal med ammor, syjungfrur och
gamla madamer, som gingo i sirapskyrkan.
Underligt, tyckte han, att dessa just skulle ha hand om den
allra högsta visheten, som varken prästen i kyrkan
eller läraren i skolan hade aning om. Han började
finna att dessa ödmjuka voro bra nog andligen
högfärdiga och att vägen till visdom genom Jesus var
en påhittad ginväg. Kom därtill att han bland
skolkamrater numera hade grevar och baroner, och när
namn på -hjälm eller -svärd började höras i hans
skolhistorier, fick han varningar för högfärd.
Var han högfärdig? Troligen! I skolan sökte
han aldrig de förnäma. Han såg på dem hellre än på
de borgerliga, ty de tilltalade hans skönhetssinne
genom sina vackra kläder, fina ansikten, lysande
briljantnålar. Han kände att de voro annan ras, ägde en
ställning, dit han aldrig kunde komma, dit han ej
strävade, ty han vågade icke fordra av livet. Men när
en dag en baron anmodade honom om hjälp i en
läxa, kände han sig åtminstone vara lika god som
denne eller över honom i ett fall. Han hade därmed
upptäckt att det fanns något som kunde sätta honom
i jämnbredd med de högsta i samhället, och vilket
han kunde förskaffa sig: det var kunskaper.
Det rådde vid detta läroverk just genom dess
liberala anda en demokrati, som han icke märkt i
Klara; grevar och baroner, de flesta lata, hade icke
något försteg för de andra. Rektor, själv en
bondpojke från Småland, var alldeles renons på vördnad
för börd, lika litet som han hyste någon fördom mot
de adlige eller särskilt ville stuka dem. Han duade
alla, stora och små, var lika förtrolig mot alla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
