Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 5. Med överklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 91
för en så ful tanke, men han kunde likafullt icke
komma ifrån att tro sig ansvarig, ty han kände icke
läran om determinismen eller viljans ofrihet. Den
lärans förkunnare skulle ha sagt: en sund tanke hos
dig, min gosse, att söka minsta möjliga onda av ett
ont; en tanke som alla arvtagare, stora eller små,
ha tänkt, och, märk väl, måste ha tänkt, efter alla
lagar för tänkandet. Kristendomens
självförnekelsemoral med pelarhelgonsidealet i luften kallar
de tankar onda, som gå ut på självbevarelse, men detta
är osunt, ty individens första, heligaste plikt är att
skydda sitt själv, så vitt möjligt utan att skada andras.
Men hela hans uppfostran var ju enligt tidens
låga föreställningssätt inrättad med fästat avseende
på himlen och helvetet. Somliga handlingar ansågos
onda, andra goda. De förra skulle straffas, de senare
belönas. Sålunda ansågs det som en dygd att starkt
sörja en mor, oavsett denna moders uppförande mot
barnet. En sådan tillfällighet i skapnaden som
känslornas långvarighet ansågs som en dygd. De som
icke hade så beskaffade känslor voro mindre dygdiga.
De olyckliga, som märkte denna brist hos sig, ville
göra om sig, göra sig bättre. Därav hyckleri,
falskhet mot sig själv. Nu har man kommit därhän,
att känslosamhet är upptäckt vara en svaghet, som i
äldre stadier skulle ha stämplats som last.
Franska språket bibehåller ännu samma ord ’vice’
för lyte och last. Övervikt i känsla och fantasi, vilka
dölja sanningen, anses numera tillhöra lägre
utvecklingsstadier: vildens, barnets, kvinnans, och äro
på väg att läggas igen såsom genom överodling
utsugna marker, och det rena tänkandets tidevarv står
för dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
