Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 5. Med överklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
92 TJÄNSTEKVINNANS SON
Ynglingen var en kvadron av romantik, pietism,
realism och naturalism. Därför blev han aldrig annat
än ett lappverk.
Johan tänkte visst icke bara på den fattiga
prydnaden; det hela var ett ögonblicks förströelse, två
minuter av långa månaders sorg, och när det
slutligen blev tyst i rummet och fadren sade: mamma är
död, då var det tröstlöst. Han skrek som en
drunknande. Hur kan döden vara så bottenlöst förtvivlad
för dem, som tro på ett återseende? Det måtte allt
vara illa beställt med tron i dessa ögonblick, när
förintelsen av personligheten försiggår med orubblig
konsekvens inför ens ögon.
Fadren, som eljes hade isländarens yttre
känslolöshet, var nu mjuk. Han tog de två sönernas
händer och sade:
- Gud har hemsökt oss; nu skola vi hålla tillsammans
som vänner. Människorna gå i sin självtillräcklighet
och tro sig nog, så kommer slaget, och
man ser hur man behöver varann alla.
Låt oss vara uppriktiga mot varandra och överseende.
Gossens sorg tog av i ett ögonblick. Han hade
fått en vän, och en mäktig, klok, manlig vän, som
han beundrade.
Huset kläddes nu med vita lakan för fönstren.
- Du behöver icke gå i skolan, om du icke
vill, sade fadren.
Om du icke vill! Det var ett erkännande av
hans vilja.
Så kommo tanter, släktingar, kusiner, ammor,
gamla tjänare, och de sade alla välsignelse över den
döda. Alla räckte händer till hjälp att sy sorgkläder:
där funnos fyra små barn och tre stora. Där sutto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
