Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 6. Korsets skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 119
- Hör du, kom in får jag tala vid dig, du är
visst tokig, sade fadren.
- Ja, jag ska komma, jag, fortfor den rädde
Johan såsom en besatt.
Fadren föll ett ögonblick för hans säkra ton,
och hans ganska klara förstånd måtte ha sagt honom
att saken var sjuk.
- Vad har du att säga? frågade han lugnare,
men misstänksam ännu.
- Jag säger att det är Karins fel; hon bar sig
illa åt, och hade mamma levat, så...
Det stack djupt!
- Vad pratar du för smörja om mamma!
Du har en ny mamma nu. Bevisa vad du säger.
Vad har Karin gjort?
Ja, det var just olyckan att han icke kunde säga
det, ty han fruktade röra vid en öm punkt. Han
teg, och han föll. Tusen tankar snurrade genom
huvudet. Hur skulle han uttrycka sig! Orden
trängdes och han sa en dumhet, tagen i högen ur en
skolbok.
- Bevisas? sade han. Det finns klara saker,
som varken kunna eller behöva bevisas. (Fy fan
så dumt, tänkte han, men det var för sent!)
- Nej hör du, nu är du dum, sade fadren och
hade övertaget.
Johan låg slagen, men han ville bitas ändå. En
ny skolreplik han själv fått i näsan och som värkte
än, stack sig i handen på honom.
- Om jag är dum, så är det ett naturfel, som
ingen har rättighet att förebrå mig.
- Å skäms, att stå och prata persilja, med mig.
Ut med dig och kom inte igen! Han blev utkastad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
