- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
121

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 6. Korsets skola

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJÄNSTEKVINNANS SON 121

ville se på Kasper, men Johan ville ej. Han ville
ingenting av allt vad brodren ville. Och så blygdes
han över sin hårdhet. Förbannade sin själviskhet,
hatade sig, föraktade sig, men kunde icke frigöra
sig från de dåliga känslorna. Pelle förstod ingenting;
han såg bara ledsen och försakande ut, tålig och
mild. - Du är högfärdig, sade Johan åt sig själv,
du berövar barnet ett nöje. Var mjuk. - Men han
hårdnade. - Slutligen bad den lille få köpa
pepparkakor. Johan piskade sig att göra uppköpet. Mitt
på slätten. Tänk om någon såg honom, en gymnasist,
köpa pepparkakor, och kamraterna, som sutto på
Novilla och drucko punsch sedan. Han gjorde köpet
och stoppade kakorna i blusfickan på brodren. Och
så gingo de framåt. Det kommer två kadetter, som
varit Johans kamrater. Han ser dem skrida fram
emot sig. I det samma räcker en liten hand fram en
pepparkaka. - Se där, Johan, har du! - Han stötte
tillbaka den lilla handen. Och han ser två blåa,
hjärtegoda ögon, frågande, bedjande se upp mot sig.
- Nu ville han förintas, gråta, taga upp det sårade
barnet i sina armar, bedja honom förlåta, värma upp
isen, som kristalliserade in hans hjärta. Han kände
sig vara en usling, en eländig, som stötte tillbaka en
hand. De gingo hem.

Han ville skaka av sig brottet, men kunde ej.
Men han framkallade bilden av medbrottslingarne,
som framtvingat den bedrövliga situationen, och han
piskade dem i sina tankar.

Han var för gammal att vara i nivå med barnet, och
han var för ung att kunna stiga ner till barnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free