Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 7. Första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 137
för livligt en kväll, kom hon till ynglingen för att bli
straffad. Det var ett slags flagellation, behaglig som
en smekning. Slutligen började herrarne bry henne
för pojken.
- Kan ni tänka Er, sade hon en aftonstund,
de påstå att jag är kär i Er.
- Det säga de om alla av olika kön, som äro
vänner.
- Tror ni att vänskap kan finnas mellan man
och kvinna?
- Ja, det är jag viss på, svarade han.
- Tack, sade hon och räckte sin hand. Hur
skulle jag som är dubbelt så gammal som ni, som är
ful och sjuk, kunna vara kär i Er; och så är jag ju
förlovad till!
Nej, det var naturligtvis inte möjligt att en
gammal och ful kvinna kunde vara betagen i en ung,
väl utvecklad, gymnasticerad ynglings kropp, helst
ynglingen hade små knubbiga händer med långa,
väl skötta naglar, små fötter och smäckra ben med
starka vådor, och ännu bevarade ett friskt hull med
gryende skäggväxt. Men logiken är inte så stark,
när hjärtat är sårat. Att Johan däremot skulle älska
en trettioårig kvinna, lång och karlavulen, som hade
sockersjuka och vattsot, det var nästan orimligt.
Men efter den betan tog hon övertaget. Hon
blev moderlig. Det grep honom; och när hon sedan
raljerades för sin böjelse, kände hon sig nästan
generad samt slog bort alla andra känslor än de
moderliga och började arbeta på hans omvändelse,
ty hon var läserska också.
De råkades i en fransysk konversationscirkel
och hade långa promenader hem, under vilka de talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
