- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
170

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 8. Islossningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

170 TJÄNSTEKVINNANS SON

blickar, så bedjande. Det var en som var likvit,
ögonen brunno kolsvarta i djupa hålor, och lapparne
voro mörka så att munnen öppnade sig nästan som
ett svart streck. Den slog an på honom, men han
vågade icke lägga an, ty hon hade redan sin
tillbedjare. Så stannade han vid en mindre bländande,
mera söt och mild. På balen kände han sig väl.
Umgås borta bland främmande utan att se en enda
släktings kritiska ögon! Men han hade så svårt att
tala med flickorna.

- Vad ska jag säga dem ? frågade han Fritz.

- Kan du inte prata lite lort med dem! Vackert
väder, är det roligt att dansa, åker ni skridsko, har
ni sett fru Hvasser? Man får svänga sig.

Johan gick på och hasplade opp repertoaren, men
det blev torrt i gommen och vid tredje dansen
äcklade det honom. Han blev ond på sig själv och teg.

- Är det inte roligt att dansa? frågade Fritz.
Krya opp dig, gamle likkistpolerare!

- Jo, det är nog roligt att dansa, bara man
slapp tala. Jag vet inte vad jag ska säga?

Det var också förhållandet. Han tyckte om
flickorna, kände det behagligt att ta dem om livet,
det var så manligt, men att tala med dem? Han
kände att han hade göra med en annan art av homo,
en högre i vissa fall, en lägre i andra. Han tillbad i
stillhet den milda lilla och hade utkorat henne till
hustru. Hustru var den enda form han ännu tänkte sig
kvinnan. Han dansade oskyldigt, men fick höra
förfärliga saker om kamraterna, som han ej förstod förr
än senare. De kunde nämligen dansa vals baklänges
genom rummet på ett okyskt sätt och talade
vanvördigt om flickorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free