- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
176

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 8. Islossningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

176 TJÄNSTEKVINNANS SON

tänkte sällan så där vackra saker. Men nu anmodades
han skriva i Fannys album en vers.

- Det kan du väl svänga till, sa vännen.

Johan satt uppe om nätterna, men fick aldrig mer
än de två första raderna, och för övrigt visste han
ej vad det skulle innehålla. Sina känslor kunde man
väl icke lägga fram så där till allmänt beskådande.
Fritz åtog sig att fuska åt honom, och hop kommo
sex, åtta rader, som rimmade, och i vilka Snoilskys
sedan så bekanta sparv på fönsterrutan ur En
julafton i Rom fick släppa till fjädrarne. Egendomligt
var att Fritz sedan aldrig i livet skrev en rad vers mer.

Snille var ofta föremål för diskussion. Läraren
brukade säga: snillena stå över all rang, liksom
excellenserna. Johan funderade mycket på det där och
tyckte att det var ett sätt att bli i nivå med
excellenserna, utan börd, utan pengar, utan att göra karriär.
Men vad snille var, visste han ej. Han yttrade en
gång i ett ömt ögonblick med väninnan att han heldre
ville vara ett snille än ett Guds barn, och därför
erhöll han en skarp tillrättavisning. En annan gång
sade han åt Fritz, att han skulle vilja vara en lärd
professor, som fick gå klädd som en buse och
uppföra sig rått som han behagade, utan att förlora
anseendet. Men när någon frågade vad han ville bli,
svarade han präst; det såg han alla bondpojkar kunna
bli och det tyckte han anstod honom. Sedan han
blev fritänkare skulle han ta graden. Och sedan?
Det visste han inte. Men lärare ville han icke bli
för någon del.

Läraren var naturligtvis idealist. Braun var en
rakstugspoet; Sehlstedt var nätt, men saknade
idealitet; Bjurstens Napoleon-Prometheus fick läsas högt;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:31:43 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free