Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 9. Han äter andras bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9.
Han äter andras bröd.
Han hade fått en djärv dröm uppfylld: han hade
fått en sommarkondition. Varför icke förr? Han
hade icke vågat hoppas; och därför aldrig sökt. Det
han riktigt livligt önskade vågade han icke sträcka sig
efter, av fruktan att få ett avslag. En krossad
förhoppning var det tyngsta han tänkte sig. Men nu
kastade lyckan hela hornet över honom på en gång;
konditionen var i ett förnämt hus, beläget i den
vackraste natur han visste: skärgården; och vad mer
var, i den mest poetiska av alla skärgårdens nejder:
Sotaskär. Han tyckte nu om de förnäma.
Styvmodrens råa behandling, släktingarnes eviga lurande
på att upptäcka högfärd, där det endast fanns
överlägsenhet i förstånd, ädelmod och offervillighet,
skarpskyttekamraternas bemödanden att stuka honom, hade
jagat honom från den klass därifrån han kommit;
han tänkte icke mer som de, kände icke som de;
hade annan religion, andra begrepp om livet, och
hans estetiska sinne hade tilltalats av de förnäma
kamraternas måttfulla väsen, harmoniska och säkra
sätt att uppträda; han kände sig genom sin uppfostran
närmare dem och allt mer avlägsnad från
underklassen. Han tyckte att de förnäma voro mindre hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
