Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 9. Han äter andras bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 193
tjusning. Fjärdar och holmar, fjärdar och holmar,
långt, långt ut i det oändliga. Han hade, fastän
stockholmare, aldrig sett skärgården förr och visste
ej var han var. Den tavlan gjorde ett sådant intryck
som om han återfunnit ett land, han sett i vackra
drömmar, eller i en föregående existens, som häri
trodde på, men ej visste något om. Jägarkedjan drog
sig åt sidan in i skogen, men Johan satt kvar på
branten och tillbad, det är ordet. Den fientliga kedjan
hade nalkats och gav eld; det susade om öronen;
han gömde sig; han kunde icke gå därifrån. Detta
var hans landskap, hans naturs sanna miljö; idyller,
fattiga, knaggliga gråstensholmar med granskog,
kastade ut på stora, stormiga fjärdar och med det
oändliga havet som bakgrund, på vederbörligt
avstånd. Han stannade också vid denna kärlek, som
icke kunde förklaras i egenskap av den första; och
varken Schweiz’ Alper, Medelhavets olivkullar eller
Normandies falaiser kunde undantränga den rivalen.
Nu var han där i paradiset, ehuru något för långt
in; stränderna vid Sotaskär voro gröna, feta
betesmarker under ekars skugga, och fjärdar öppnade sig
utåt Mysingen, men på långt håll. Vattnet var rent
och salt; det var nytt.
Under strövtågen med bössa och hundar och
pojkar kom han ner till stranden en vacker
solskensdag. På andra sidan sjön låg ett slott. Ett stort,
gammaldags stenslott. Han hade upptäckt att han
icke bodde i annat än en gård och att hans herre
var ofrälse och bara arrendator.
- Vem bor i det slottet? frågade han [-gossarne.-] {+gos-
sarne.+}
- Där bor morbror Vilhelm, svarade de.
13. - Strindberg, Tjänstekvinnans son. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
