Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 9. Han äter andras bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1QS TJÄNSTEKVINNANS SON
skulle han få låna och vända på timglaset och säga
Fader Vår och läsa upp lysningar. Det steg honom
åt huvet, och han reste hem en halv aln längre,
med full visshet om att han icke mera var någon
pojke.
Men när han kom hem, vaknade betänkligheterna.
Han var fritänkare. Var det hederligt att gå fram
och hyckla? Nej, nej! Men skulle han avstå
därför? Det var för stort offer. Äran vinkade, och
kanske han kunde så ut något frö av fria tankar,
som skulle kunna gro.
Ja, men det är ohederligt! Han såg nämligen
alltid med sin gamla egoistmoral på den handlandes
avsikt, icke på handlingens nytta eller skada. Det
var nyttigt för honom att predika, det var icke
skadligt för andra att höra ett nytt, sant ord, alltså...
Men det var icke hederligt! Han kom inte ifrån det.
Han lättade sitt samvete för friherrinnan.
- Tror ni att prästen tror på allt vad han säger?
Det var prästens sak, men Johan, han kunde
icke.
Slutet blev att han tog en promenad (till häst)
till komministergården och bekände kort.
Komministern såg misslynt ut att behöva mottaga
förtroendet.
- Ja, men herrn tror väl på Gud, i Jessu namn!
- Ja visst gör jag det!
Nå så tala bara inte om’et. Biskop Wallin
nämnde aldrig Jesu namn i sina predikningar. Men
rör inte i’t bara; låt mig slippa veta’t.
- Ja> Jag §ka göra mitt bästa, sa Johan, glad
att ha räddat sin heder och icke mindre sin ära!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
