Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 9. Han äter andras bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 201
över honom. Han bad till den ende, sanne Guden
om hjälp, när han nu skulle dra svärd för hans sak
mot tusenårig villfarelse, och när orgelns sista ton
ljudat ut, gick han frankt upp för predikstolen.
Allt gick i ordning. Men när han kom till
stället: »Som dagens text icke ger oss anledning till
några betraktelser» och han såg de många vita
fläckarne, som voro anleten, röra sig nere i kyrkan,
darrade han. Men blott ett ögonblick. Så tog han
i, och med tämligen stark och säker stämma läste han
opp sin predikan. När han kom mot slutet var han
rörd själv över de vackra läror han förkunnade, så
att tårarne skymde skriften på papperet.
Han andades ut. Läste alla bönerna, tills orgeln
tog upp, då han gick ner. Där stod komministern,
som tog emot honom med ett tack, men, men, det
duger inte att gå från texten; aj, aj, aj, om
konsistorium fick veta det. Men det var nog ingen, som
märkte det, skulle vi hoppas. Om själva innehållet
var ingenting att anmärka.
Och så blev det middag i prästgården; och där
lektes med flickor och dansades, och Johan var
liksom litet hjälten för dagen.
- Det var en mycket bra predikan, sa flickorna,
för den var så kort.
- Han hade läst alldeles för fort. Och så hade
han hoppat över en bön.
- Alla barn i början, sa komministern.
På hösten återvände Johan med gossarne till
staden för att bo hos dem och läsa läxor med dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
