Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 9. Han äter andras bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 203
användes som uppfostringsmedel i disciplin, ordning,
uppmärksamhet och rättvisa, och han hade aldrig
spelat om pengar. Varje fusk tillbakavisades
ögonblickligt, otidigt jubel över en vinst nertystades,
missnöjda miner över en förlust begabbades.
Saken fick passera, och inga anmärkningar
gjordes, ty herrskapet var belåtet med att gossarne
voro sysselsatte och att de sluppo dem. Men
umgänget med inspektorn tyckte de ej om. Johan hade
en gång på sommaren satt upp en trupp av sina
elever och statpojkar, vilka han exercerade på fältet.
Förbud utfärdades mot umgänge med statbarn.
- Var klass skall hålla sig för sig, sa
friherrinnan.
Men Johan kunde icke förstå varför, sedan
klassskillnaden med 1865 var upphävd!
Ovädret drog emellertid ihop och var färdigt
bryta löst. En småsak tände på.
En morgon stimmade herrn i huset efter sina
bortkomna körvantar. Han gick på äldsta pojken på
misstankar. Denne nekade och skyllde på
inspektorn, angivande tidpunkten, en resa till prästgården,
då denne skulle ha haft vantarne. Inspektören blir
uppkallad.
- Herrn har tagit mina körvantar, vad är det
för slag?
- Nej, det har jag visst inte!
- Vad för slag? Hugo påstår det!
Johan, som var närvarande, stiger oombedd fram
och säger: Det ljuger Hugo. Det är han själv som
haft dem.
- Vad fan säger den för slag? (En nick åt
inspektören att gå.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
